Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väska, och ur den tog han ett gulnadt bref,
som han, efter det han satt sig på sin plats, med
from andakt begynte uppläsa.
Det var en sista hälsning till kära och trogna
vänner i Kristus. Det var varma och milda ord
och råd om huru vår vandring i lifvet genom
Herren skall ledas till ett godt slut. Det var en
försäkran om att det blott är tron, som kan göra
människan salig, att det blott är Gud, som af
den gamla människan kan skapa en ny. Han
ville därför anförtro dem i Hans hand, om det
nu vore så, att han icke mer skulle upp-
stiga från sitt läger, och han bad dem fram-
föra en hjärtlig hälsning till alla bekanta, alla
vänner.
Då brefvet var uppläst — delvis utantill,
hvilket Antero kunde sluta sig till däraf, att hus-
bonden, medan han vände bladen, fortsatte läs-
ningen utan något uppehåll — vek husbonden
omsorgsfullt ihop det och stack det åter in i
pärmens väska. Samtidigt tog dottern ånyo
upp en psalm liksom efter slutad predikan.
För Antero hade fadern nyss framträdt som
en stor, sträng tuktomästare med rynkad panna,
hvilken dömde och straffade. Nu såg han honom
blid sitta i sin säng och skrifva hjärtevarma,
rörande trösteord till dessa människor. Han
mindes uttrycket i hans ansikte, då han tyst betrak-
tade honom utan att våga störa honom; men så
fördunklades och försvann bilden.
25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
