Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dessa människor här hade länge känt honom,
de hade stått honom nära, förstått honom och
älskat honom. Hvad han skrifvit till dem, var
för dem alla bekant och dyrbart — för honom
var det främmande, det uppväckte ingen gen-
klang i hans bröst, huru han än försökte förstå
det. Orden fattade han, men icke innehållet.
Skulle han och fadern någonsin ha kunnat komma
öfverens, om en längre lifstid förunnats denne?
Huru skulle det hafva gått med honom, hvad
vore han nu, huru skulle hans lif och hans utveck-
ling hafva gestaltat sig?
Han greps af en obestämd längtan och sak-
nad efter något, något som han aldrig ägt, något
som han icke visste hvad det var och hvarför han
saknade det, och åter Ijödo i hans själ de ord
husbonden nyss uttalat: „Vi hafva nu en annan
visdom — och andra vise." – Huru glada hade
de icke blifvit, då de fingo veta, att han var son
till deras forne präst! Huru hade icke deras
hållning gentemot honom genast förändrats! De
ansågo honom nästan tillhöra deras egen krets.
Denna psalm sökte liksom fånga honom, draga
honom till dem, men han ville icke låta sig
öfverväldigas af den stämning, som nu höll på
att gripa honom. Han kände ångest och bekläm-
ning, han ville göra sig fri. Deras läror, deras
ideal kunde icke vara bättre än hans, som
voro så stora och heliga. Han kunde icke svika
sina idéer!
26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
