Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då sången var slut, gick han ut och begaf
sig till stenen. Risto höll allt ännu på med sitt
hamrande och bultande, han skrapade bort mos-
san och fortsatte sedan på nytt i sitt anletes
svett, utan att se eller höra något annat. Han
var lycklig, han, allt hade han så klart för sig,
af intet lät han sig störas i sina sträfvanden.
Strax efter det han aflagt sin kandidatexamen,
hade han begynt samla material för sin doktors-
afhandling, som .skulle behandla de finska land-
skapens gränsförhållanden eller något dylikt.
Antero däremot visste icke, hvad han själf skulle
taga sig till, hvad han skulle ägna sig åt.
Var nu denna hans senaste dröm, hans plan
att väcka folket till förståelse för dess forntid,
till vördnad för den gamla visdomen, var nu
också den blott ett löst hugskott? Risto hade
alltid sagt så.
Här hade det bort gifvas gammal klassisk
jordmån, mottaglig för ny sådd. Men här tog
de väcktas område vid. Om folket en gång
kunnat skapa och frambringa något så storartadt
som Kalevala, borde det nu åtminstone kunna
förstå och älska det förgångna. Kristendomen
hade trängt dess egen kultur åt sidan, uppväckt
tvifvel på dess halt. Pietismen hade fortsatt för-
störelseverket. Hans egen far hade kanske varit
en af de främsta i detta härjningsarbete.
Men stå de verkligen, måste de stå så fient-
liga mot hvarandra, är det en sådan djup klyfta
27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
