Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig själf. Men nu var han säker på sig själf,
nu hade han allt så klart för sig, att ingen kritik,
intet hån ägde makt att rubba hans tro.
Risto gick till siugan. Antero vandrade ännu
en stund där ute, berusad af sin nya idé. Land-
skapet tycktes honom nu dubbelt fagert, dubbelt
storslaget. Det var som hade det saknat verk-
lighet, som hade det blott varit ett fjärran, häg-
rande sagoland. Från stenen därborta hade den
gamle siaren förbannat kyrkan, med sina troll-
domsord lyft den upp från marken. Äfven han
ville lyfta den, icke upp och ned, utan upprätt,
och under den lägga en ny grund. Han skulle
springa upp på denna sten i ödemarken, kalla
samman allt folket, förklara för alla, att Finlands
folk alltid varit ett kristet folk, redan långa tider
innan kristendomen kom i landet. Därför till-
ägnade det sig så lätt den nya läran, utan kamp
och vapen, ty var också formen något nytt, var
likväl det sedliga innehållet gammalt.
Risto tog redan farväl på stugtrappan, där
husfolket stod samladt.
— Titta nu in till oss igen, när ni härnäst
kommer till dessa trakter, sade husbonden, som
förgäfves sökte kvarhålla dem. Det hade varit
så roligt att litet mer få spraka med sonen till
en gammal vän.
— Jag skall nog komma, kanske helt
snart, och då skall jag riktigt grundligt bevisa
30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
