Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Roberts eremitliydda var hans vindskammare,
och stigen dit upp var vindstrappan, hvilken syst-
rarna hela den senaste sommaren prydt med grönt.
— Nu skall jag för ombytes skull taga kvi-
star af rönn och hägg — nej, hellre videgre-
nar, deras blad likna en smula lagerns.
Prostinnan blef så rörd, att hon fick tårar i
ögonen.
— Tänk nu, Hanna och Karin, att Robert
verkligen kommer hem lagerkrönt och som pri-
mus och att Lauri har studentmössa på hufvudet!
— Men med hvad skola vi surprenera Naimi?
— Kanske hämtar hon själf sin surpris med
sig, sade Karin.
— Vet du något? Hvad tror du? frågade
modern nyfiket.
— Jag vet ingenting; jag har blott mina små
aningar.
Prostinnan ämnade nu begifva sig till pro-
stens rum för att ännu ägna dem ett sista gran-
skande ögonkast, men då hon i kanslirummet såg
adjunktens höghvälfda panna bakom kyrkoböc-
kerna, vände hon tillbaka till salen.
— Hvarför skall den där Helander anse allt
det för fåfänglighet och synd, som för oss är
trefligt, kärt och rätt? frågade hon Karin med en
suck. — Han gillar intet af hvad som förehafves
och~göres i detta hus, den oskyldigaste glädje
är en styggelse för honom, och han kan icke
tåla sång och musik. Vi våga knappast mer
36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
