Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öppna vårt gamla klaver. Alltid den där före-
brående, dömande blicken! Snart förstår jag icke
mer det minsta af världens gång. Helt säkert
blir det nu igen ledsamheter och konflikter, då
alla gästerna komma.
— Mamma behöfver ju icke fästa sig vid
detta, svarade Karin.
— Domkapitlet hade icke bort sända en
sådan man hit. Men det är nog sant, att han
varit pappa till stor hjälp; han har ju så godt
som ensam skött hela kansliet.
Prostinnan hade genom salen gått ut på ve-
randan för att åter en gång kasta en spanande
blick mot bron.
— Ännu kan man icke höra af dem. Man
ser icke ens till de där magistrarna, som Robert
skref om.
— De komma kanske i båt nedför forsen,
om de verkligen ha ämnat taga vägen öfver Ra-
javaara.
Modersörats fina gehör upptäckte genast af
tonfallet i Karins röst, att hon alldeles särskildt
väntade dessa unga magistrar, kamrater till Ro-
bert, om hvilka denne ofta talat.
— Bara icke någon olycka händt dem; for-
sen är nu så strid, sade prostinnan. — Nå, se
där kommer pappa med smågossarna från nät-
upptagningen. Låt oss gå till stranden och möta
dem. Det fröjdar honom så, isynnerhet ifall han
fått fisk.
37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
