Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilka Antero kände sedan promotionen. I schä-
sarna åkte Robert och Lauri Martin och Thure
Hartman. Den unge man, som Antero fruktat
att råka här, var icke med. Han hade kunnat
uppgifva ett jubelrop, sluta i sin famn den intvå-
lade Risto, han hade lust att i skjortärmarna
skynda efter smågossarna, hvilka, sedan hästarna
blifvit frånspända, hoppat upp på deras rygg och
nu i fullt galopp förbi stugan redo till hästhagen.
Också han begynte nu skyndsamt ordna sin
dräkt, men han märkte till sin sorg, att hans
rock icke satt väl, att hans byxor voro slitna och
hade veck på knäet, att hans halsduk var gam-
mal och urblekt, att hans sträfva, röda lugg icke
ville lyda kammen — aldrig kunde han blifva
fin och älskvärd, huru han än bjöd till — och
dessa olycksaUga buskiga ögonbryn och dessa
små grå ögon —
Men nu störtade Robert och Lauri in i
rummet.
— Nå, här har vi dem! — Ser man på
sådana sprättar! Alla ut och simma! — Och
som en hvirfvelvind ryckte de dem med sig, öfver
gården, ned till stranden, springande och skrat-
tande.
Vid husknuten tornade Naimi och Antero
samman. Barhufvad och med glödande kinder
räckte hon Antero båda sina händer.
— Välkommen! Ni hann före oss! — Ack,
så roligt!
.59
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
