Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i densamma. Han glömde allt annat, drömde
sig bort till ett aflägset fjärran, in i den grå forn-
tiden, han satt långt borta i ödemarken, i ris-
kojor, vid stockeldar, i skogspörten, i alla dessa
den finska sångmöns helgedomar; han var själf
skald, sångare, tondiktare, Kalevalas ord blefvo
hans egna, hans tankar och känslor vandrade
sina egna vägar . . .
Plötsligt hördes rop och larm på gården,
vagnsbuller och trafvande hästars hofslag. Upp-
vaknande ur sina syner och drömmar såg Antero
genom det lilla fönstret, huru husets tvenne dött-
rar med utsträckta armar ilade ned för trapporna,
huru prostinnan skyndade efter dem, aftagande
det stora köksförklädet, han hörde, huru prosten
på verandan ropade: „Öppna grinden, pojkar,
öppna grinden!" I detsamma körde en vagn
fram till trappan och efter den tvenne scha-
sar. Innan de ännu hunnit stanna, hoppade en
ung flicka hurtigt ned från kuskbocken och om-
famnade prostinnan, med hvilken hon muntert
svängde om några hvarf. Det var Naimi, och
efter modern fingo systrarna hvar sitt famntag.
Så sprang hon upp för trappan, men flög strax
därpå ned igen för att tumla om med gårdshun-
den, som gläfsande hoppade omkring henne. Då
vagnsdörren slogs upp, steg en gammal fin herre
ut, i hvilken Antero igenkände professor Hartman,
och han åtföljdes af sin hustru och dotter Annette,
4 49
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
