Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Du talar som Cicero, sade professorn
smickrad, ehuru han försökte dölja sin belåten-
het och taga skålen som blott en gärd af vanlig
artighet.
— Men utom våra kära släktingar, fortsatte
prosten, sedan professorns och hans makas skål
druckits — ha vi i dag glädjen att för första
gången i vårt hem se tvenne unga män —
Naimi, som satt midt emot Antero nickade mot
honom och gaf honom ett skälmskt ögonkast —
tvenne unga män, hvilka hittills blott till namnet
varit bekanta för oss. De äro såsom kamrater
till vår äldste son oss så mycket kärare, som de
nyss på samma gång som han fått mottaga
lagerkransen, detta tecken på vapenbrödraskap i
kampen för idéerna och idealen. Ni ha redan
förut på sätt och vis tillhört vår familj och äro
nu blott än fastare knutna vid densamma. Anse
därför detta hem såsom ert eget, så länge ni blott
trifvas här. Hjärtligt välkomna!
— Jag förenar mig med den senaste talaren!
sade Robert, som satt mellan Antero och Risto.
— Jag också, instämde Naimi. Tack herr
Hagman, för ert tal på Högholmen. Det var det
bästa under hela promotionen!
— Verkligen! — Antero kunde icke annat
än rodna, men han visste med sig själf att, då
han rodnade, hans ljusa, buskiga ögonbryn mer
än vanligt framträdde, och i hans öron ringde
då alltid ordet „pudel", hvilket han på promotions-
56
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
