Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
balen hört någon hviska. När han då vändt
sig om, hade han sett en grupp unga flickor
och bland dem Naimi — men hon kunde det
icke ha varit, ty hon stod med ryggen mot
honom.
— Alldeles säkert, bekräftade Robert. Ditt
tal var icke något vanligt akademiskt, utan ome-
delbart, sprunget ur djupet af ditt hjärta. Och
det hade ännu den förtjänsten, att det var finsk-
språkigt.
— Ett tal, som blott några få förstodo,
sade Risto.
— Men de så mycket bättre! inföll Naimi.
Men professorn hade nu, efter att en stund
ha suttit försänkt i tankar, fattat sitt glas och ställt
det framför sig, och då till följd häraf allmän
tystnad uppstod, begynte han:
— Du har, käre svåger, yttrat många vackra
ord om den ringa förtjänst jag kan hafva som
vetenskapsman och universitetslärare. Jag tackar
dig för dem, men jag skrifver dem till största
delen på vår gamla vänskaps, släktskapens och
artighetens konto —
— Nej, nej!
— Huru som helst, fortsatte professorn,
hvarje man verkar så godt som han förmår på
den plats, som anvisats honom af ödet. Du har för
oss utmålat ditt arbete och din verksamhet här
fjärran i ödemarken i så anspråkslösa färger som
möjligt. Härtill vill jag genmäla, att det verk,
57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
