Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Roberts, primus’, kransbinderska. Det var i alla
fall icke några tomma komplimanger; jag vet, att
han menade allvar.
— Huru vet du det?
— Jag vet det.
— I Saima har han ofta uttalat samma tankar,
förklarade Robert.
— Jag har icke så noga följt med det där
bladet, sade professorn. — Du har således för
afsikt att en gång trycka lagerkransen på din
egen hjässa, eller hur, Naimi?
— Du får inte göra narr af mig, morbror,
— inte jag, men hvem vet —
— Kära Naimi, låt oss inte disputera. Mitt
syftemål är uppnådt, och ehuru det icke blef
jag som fick föreslå din skål, blef den i alla
fall föreslagen och det i vida mer välvalda orda-
lag än jag någonsin förmått finna. För mig
återstår således icke annat än att förena mig om
dessa ord och höja mitt glas . . .
— Ack den morbror, skrattade Naimi med
de öfriga, — jag vet nog, att morbror inte kan
tåla Snellman, men han är en stor man . . .
— Stor, stor, hufvudet högre än allt folket.
— Kanske hör också du, min svåger, redan till
hans beundrare?
— Ja, jag måste erkänna, om jag också
ser mig tvungen att vara af en annan mening
än du, att jag öfver hufvud känner mig mycket
tilltalad af hans artiklar i Saima, jag har i dem
64
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
