Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
lägga henne, och icke blott hem och familj, utan
också fosterland och folk. Ända tills nu har
kvinnan vid fosterländska tillfällen blott som en
prydnad tagit del i de fosterländska sträfvan-
dena" — jag minnes icke ordagrant, men grund-
tanken var, att —
— Jag kommer ihåg, afbröt honom Naimi,
han sade att ... att .. . jo, att kvinnan icke
blott skall binda kransar åt andra, utan en gång
binda dem för sig själf, sträfvande efter’ samma
bildning som mannen. „Kanske skall den dag
randas, då de händer som nu binda kransar åt brö-
der, anhöriga" —
— „Och trolofvade" —
— Afbryt mig icke, Robert, — „då de skola
binda dem för egen räkning och fästa dem på
sin egen hjässa." Detta sade han och ännu
mycket annat.
Naimi var en smula andfådd, men hennes
ansikte glödde af hänförelse och afspeglade en
beslutsamhet och ett allvar, som höll tillbaka
hvarje skämt.
— Vackra komplimanger till dig, Naimi, sade
likväl professorn.
— Icke alls till mig, snälla morbror, utan
lika mycket till hvarje annan kvinna, Anette eller
moster . . .
— Knappast ändå till moster, kära barn.
— Ja men, moster, hans tal gällde alla kvin-
nor, ehuru han sedan ägnade mig skålen såsom
63
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
