Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Lauri! — Anette och Thure kunde höra.
*
— Låt dem höra, det gör dem godt!
— Men man får nu i alla fall inte ställa till
skandal.
— Hvad rör det mig! Jag måste få säga,
hvad jag tänker. I synnerhet när jag såg, huru
han krumbuktade för den där fursten . . . Han
har ju knappt kunnat tala om något annat, hvart
vi än kommit, på hvarje prästgård, på hvarje
herrgård: „Sö vu felisit . . . Sö vu felisit ..."
Jag ångrar, att jag inte följde med er, Antero.
— Det är nu deras politik och den kan ju
vara både klok och skarpsynt . . .
— Pytt! — Men Snellman täppte munnen
på honom så grundligt, att han först här vågade
öppna den. Du skulle ha hört, Antero! Nej,
här i detta land finnes det blott en enda man,
som har mod att tänka fritt och tala rent ut, och
den mannen heter Snellman!
Ehuru af naturen lugnare och i åsikter och
uppträdande mindre radikal, lyssnade Robert lik-
väl med välbehag till den yngre brodern och
beundrade hans mod och kurage att uppträda i
hvilket sällskap som helst och mot hvem som
helst. Allt sedan han var liten hade han varit
sådan, en äkta, oförskräckt ättling af sina förfäder.
Då han entusiasmerades för något, gjorde han det
af hela sin själ, men han var tillika mycket om-
bytlig. I skolan hade han än suttit två år i samma
klass, än åter under sommarferierna hoppat öfver en
71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:00 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/varfrost/1/0081.html
