Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klass. I gymnasiet hade han varit lat och gjort
en hel hop dumheter, men han tog sin student-
examen som primus med de bästa vitsord.
— Ni råkade således verkligen Snellman?
frågade Antero Robert — och ni fick njuta
af hans sällskap? Säg, huru förefaller han egent-
ligen, sedd på nära håll?
— Han är densamme på nära håll som på
afstånd. Han är Saima i hvarje ord, och hvarje
ord är Saima.
— Men huru talar han, huru uppträder han?
— När du tänker på hans bevisföring, hans
resonemang, så föreställ dig en timmerman, som
slår in en motsträfvig spik i ett träd: först ett lätt
slag, så ett hårdare, men sist ett så kraftigt, att
något motstånd icke är tänkbart — spiken måste in
så lång den är, och till och med hufvudet skall in,
och tro aldrig att du med blotta fingrarna skall
kunna draga den spiken ur trädet. Därtill behöfves
det en god hoftång. Morbror ägde ingen sådan
hoftång, och därför var han så ond att han fräste,
då han ref sina naglar blodiga utan att dock
förmå rycka ut den snellmanska logikens spik.
— Det finnes gammalt groll dem emellan, eller
rättare hos morbror . . . Snellman har i tiden
yttrat något bitande om hans publikationer och
på samma gång gjort spe af universitetets veten-
skapliga sträfvanden öfver hufvud — inde ira!
— Till slut brydde han sig icke mer om några
argument, han gjorde endast påståenden, han mot-
72
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
