Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
egna tankar, och ett fint, lyckligt, drömmande
leende krusade hennes läppar. Hvad grubblade
hon öfver? Hvad tänkte hon pä? En lax hop-
pade högt alldeles framför dem, men Naimi rörde
sig icke. Hon såg den således ej, hennes själ
sväfvade i ett obekant fjärran. Antero hade velat
rycka henne bort från dessa drömmar, fråga
henne: „Säg för hvem, du unga tärna, dina röda
läppar le?" — och säga henne: „Ej för andra,
unga tärna, blott för mig, för mig allena, må de
röda läppar le." — Plötsligt vände Naimi sig om,
liksom uppvaknande, blef varse Antero, närmade
sig honom och frågade:
— Hvad tycker ni om Kontojärvi, herr Hag-
man?
Antero svarade, att han fann denna trakt
utomordentligt vacker. Men icke var det på ut-
sikten han sett och tänkt, han såg blott den för-
tjusande gropen i flickans kind, hennes stora grå-
blå ögon och deras långa, mörka fransar.
— Jag tycker det är så roligt att vara
hemma igen.
— Hade ni då icke trefligt i Helsingfors? —
och Antero hoppades på ett nekande svar.
— Jo, jo visst, men man drar i alla fall en
lättnadens suck, då allt är öfver — och man får
lefva på sina minnen.
— Var det på detta som ni nyss tänkte?
— När?
— Just för några ögonblick sedan —
76
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
