Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
där på sin kantele och lade den sedan på graf-
ven, där den hittades — ack, är det icke rörande!
Skrif en dikt om detta, herr Hagman!
— En dikt? Jag?
— Robert sade, att ni skrifver vers. Han tror,
att ni en gång kan bUfva en stor skald, en lika stor
finsk diktare som Franzén eller Runeberg på
svenskt språk. Ack, hvad jag tycker om Franzén
!
Ni måste någon gång läsa upp för mig edra dikter,
ni lofvar ju mig det?
— Nej, jag . . .
— Robert blir vetenskapsman, professor . . .
hvad skrattar ni åt, herr Hagman?
Antero måste skratta, men han visste icke
själf af hvilken orsak. Han kände sig blott så
obeskrifligt väl till mods. Allt tycktes honom så
angenämt, behagligt, skönt och underbart.
De hade kommit till en korsväg. Den ena
vägen ledde till prästgården, den andra till kyr-
kan. Där kommo prostinnan och professorskan
emot dem, styrande sina steg mot forsen, de hade
öfver axlarna kastat lätta schalar, i hvilka de in-
svepte sina armar, deras hjässor täcktes af hvita
mössor; de liknade hvarandra mycket, professor-
skan var blott något yngre och elegantare. Flic-
korna ämnade vända om med dem, men gjorde
det likväl icke.
— Nej, låt dem gå i fred! — Säg, hvad är
det som ni nu prata om? — Om gossarna, na-
turligtvis, icke sant? — Men hvar ha vi papporna?
79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
