Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Antero vakade ännu länge, vandrade af och
an på golfvet, satte sig och reste sig ånyo,
tog ned kantelen från väggen, knäppte på dess
strängar, hängde den tillbaka på sin spik, gno-
lade och suckade. Aldrig hade lifvet lett mot
honom så lockande, så rikt, aldrig hade han förr
känt sig så stark och segerviss! . . . Jag, måste
göra mig förtjänt af henne, jag måste och jag
kan! Jag kan utföra hvilket stordåd som helst
för att vinna henne! Ingen i hela världen kan
förstå mig så väl som hon förstår mig och jag
henne. Det finnes ingen som liksom hon kunde
dela min glädje och mina sorger. Jag skulle kunna
blifva en hjälte, en storman, jag skulle kunna
rädda mitt land och mitt folk, om hon stode vid
min sida! Min valkyria! Min sångmö! Min
Beatrice! Min Laura! Hvilket förstående delta-
gande strålade icke i hennes ögon! Hon spelar
kantele! Jag skulle sjunga en ny sång för mitt
fosterland, skänka det nya, finska toner — jag
skulle sjunga, hon skulle ackompanjera!
Högt, härligt, gudomligt vore det att offra sitt
lif för en idé, göra allt för sitt folk — med
henne vid min sida!
Men om hon redan älskar en annan?
— Risto, hvad syftade du på —? Men Risto
sof redan. — Nej! — då skulle hon icke hafva
sett på mig så som hon såg, smålett mot mig
så som hon smålog. Men om hon också aldrig
skall blifva min, så skall jag ändå älska henne,
98
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
