Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Här få inga andra sitta än herr Hagman
och smågossarna och jag. Hyddan är vår! Ni,
sjusoivare, ha inte brytt er om att hjälpa till!
Bort! — Kör bort dem, gossar! — Sådana stads-
herrar! — och Naimi och smågossarna begynte
försvara sin borg, hvilken de andra anföllo, under
det att de äldre på verandan leende åsågo leken.
Men till slut segrade försvararna: Robert, Lauri
och Risto drefvos på flykten, och Naimi och
Antero behöllo valplatsen. Robert skyllde på
sina glasögon, Lauri på sin pipa.
Frukostklockan ringde; alla hörsammade dess
kallelse med undantag af prosten.
— Kommer icke Olai? frågade professorskan.
— Pappa har redan spisat, han skrifver sin
predikan.
Alla visste att det var en viktig och hög-
tidlig förrättning, när prostefar förberedde sig på
sin predikan. Han predikade sällan, blott på
större helgdagar, och han öfverlämnade gärna
denna sak åt adjunkten.
Han hade stängt sin dörr och vandrade fram
och tillbaka i sitt rum, från hvilket långa, tunga
steg hördes. Stundom upphörde gåendet, och
då hade han slagit sig ned vid sitt skrifbord, där
han satt orörlig, som man kunde se genom
fönstret; men så steg han på nytt upp, började
igen sin vandring, stoppade sin pipa, gick fram
till fönstret och stirrade ut, tittade stundom in i
salen eller gjorde tankspridt en rond genom de
107
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
