Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfriga rummen, utan att likväl tala ett ord med
någon, återvände därpå till sitt rum och stängde
dörren så beslutsamt, som skulle den aldrig mer
öppnas. Ingen fick störa honom, inga besö-
kande släpptes in, nyckeln var borttagen ur yttre
dörren, och Musti låg, som hade också han
förstått något, framför trappan, väntande på sin
husbonde och blickande upp mot fönstret så
snart han hörde steg i prostens rum, och viftade
med svansen, då hans herre visade sig i fönstret.
Af alla gamla märken kunde prostinnan sluta sig
till, att affattandet af predikan denna gång var
svårare ^ vanligt, och hon stängde dörrarna
mellan matsalen och tamburen och salen, för att
prosten icke skulle höra rösterna och slamret af
porslin.
— Allt sedan Helander kom hit, har Olai
haft så mycket bråk med sina predikningar, anför-
trodde prostinnan sin syster. — Han är så rädd
för hans kritik.
Professorn, på hvilken man väntat, åter-
vände nu från sin morgonpromenad, hvilken han
regelbundet företog till bron, därifrån till kyr-
kan, från kyrkan ännu en gång till bron och
så hem i snabb, säker takt. Det var en gam-
mal god plägsed, nästan en skyldighet att
hvarje morgon göra sig underrättad om huru
han sofvit.
— Tack, kära svägerska, utmärkt. Jag vet ju
redan af gammalt, att det ingenstädes finnes så
108
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
