Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
detta företag. Jag dikade och dikade. — »Lön-
lös möda!" sade bönderna. — „Som man sår,
får man skörda," sade jag, och hvad jag gifvit
ut kom mångfaldt igen. Se på denna råg! Det
är nu tredje skörden från dessa tegar. — Men
ehuru de se, tro de likväl icke sina egna ögon.
Man fäller fortfarande skog och bränner sved,
man klifver upp på bergen för att undfly frosten,
men frosten är en lång räkel med långa armar,
som griper sitt rof lika väl uppe på bergen som
nere i dalen. Nej, det hjälper icke att hugga
hufvudet af frosten, man måste slå af benen pä
den. När de sedan komma och jämra sig och klaga
sin nöd för mig: „ svedjeländerna gifva ingen af-
kastning, torkan förstör grödan, kölden sköflar
våra fält, hvad skall man göra?" — så svarar
jag: „Till skogs med er! ner till kärret med er!
— Belägra frostens hufvudfästen, gräf diken kring
dess högkvarter, sköfla dess bo, jaga nidingen
ur hans egen kula, då får ni fred och ro också
på berg och backsluttningar."
— Det vore väl det bästa medlet.
— Det är det enda medlet, absolut det enda!
Men det är nu alltid så här i världen, att den
enda utvägen lämnas obegagnad. — „Det går ju
nog för sig för den rike kontolaprosten," säga
de, „men vi ha inte sådana tillgångar som han."
Men det kapital, som erfordras för detta, ligger
oförräntadt på hvarje ugnsbänk, hvarje stugbänk
i vårt kä-a finska fosterland. Jag har talat om
8 113
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
