Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och där stod ännu kvar sedan fjolårets bål en
grof stång, kring hvilken prästgårdens gossar till-
sammans med byns öfriga pojkar staplade ris och
ruskor. Härifrån var utsikten ännu mer vidsträckt
än från kyrkbacken. Förutom de fjärran, stora
sjöarna i söder såg man i norr en blänkande
stråt af smala fjärdar och slingrande älfvar. Och
öfver de vida ödemarkerna och kärren reste sig
Rajavaara i all sin prakt.
I förgrunden, strax nedanför åsen, utbredde
sig en väldig odlad slätt, vida böljande rågfält,
utbrutna ur skogen, och bakom dessa en lika
vidsträckt nyodling, hvilken som bäst höll på att
uppdikas.
— Det var en väldig åker, sade Antero.
— Åker? Inte är detta någon åker — det
är en kärrodling, densamma som jag talade om.
Jag har själf tagit upp den. Marken var sank
och sumpig. — Men låt oss gå närmare — Hvar
ha de öfriga blifvit af? — Nå, de få vara, vi gå!
Antero, som såg Naimi och de andra komma
upp för sluttningen, hade helst stannat där han
var, men prosten drog honom med sig ned för
backen och fortsatte:
— Det var ett veritabelt frostbo, detta kärr.
Då det ligger norrom åsen, kunde kälen aldrig
fullständigt smälta, utan år från år hotade frosten
härifrån hela byn. Då beslöt jag att fördrifva
den gynnaren, och så började jag på med dikes-
gräfningar och nedlade åtskilliga tunnor råg på
112
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
