Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Rören bälgarna, gossar, svingen släggorna,
dragen fram ur ässjan det järn, som han, den
andre Ilmarinen, denne förfarne smed, lämnat
där för att glödgas, och smiden så, att gnistorna
af Finlands framtida Sampo spraka högt mot
himmelen, så att hammarslagen dåna öfver allt
landet! Må det bero på enhvars godtfinnande,
hvilket verktyg han smider, om det är en plogbill,
en spade, en yxa eller en — murbräcka. Också
detta verktyg behöfves, tillsvidare kanhända mer
än något annat, ty på alla håll, hvart vi än vända
oss på finskhetens arbetsfält, möta oss fördo-
mens fasta murar, hvilka måste brytas. Men ingen
mur är så stark, att den icke slutligen faller vid för-
ståndets, skarpsinnighetens, de andhga krafternas
förenade anlopp och då stridens lösen är en stor idé.
Hans ansikte lyste. Hans ögon glimmade
med ett uttryck af skälmaktighet. Och småleende
yttrade han:
— Jag ser att det blef en skål för ungdo-
men. Låt gå! Och på det jag icke utan skäl må
utropas som en ungdomens uppviglare, så till-
låter väl du, ärade bror, att jag i stället för att
efter dessa tal tömma mitt glas för värden, ägnar
min skål åt ungdomen, som står där bakom dig
och vid din sida — damerna inbegripna! Ung-
domens skål! — men för att också ungdomen
måtte få hurra, så på samma gång ett lefve för
Lönnrot, som är den ungdomligaste bland de
ungdomliga, den raskaste bland de raska!
146
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
