Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9.
— Säg? Var det icke storartadt? utropade
Naimi, som sprungit fatt Antero, då de unga,
efter att ha följt de gamla till prästgården, åter-
vände till kokkon. De ville vaka hela natten,
ända till soluppgången, tillsammans lefva om
kvällens hänförelse, utbyta tankar och tolka sina
känslor för hvarandra.
Robert svarade, gifvande uttryck åt det som
alla tänkte och kände:
— Det är verkligen underbart, huru mäktigt
man gripes af allt hvad han säger, hvarje ord
är nytt, och likväl är det, som hade man vetat
allt förut.
— Just så, just så förekommer det också
mig! utropade Antero och Naimi nästan samtidigt,
och båda logo gladt vid denna upptäckt.
— Man har ju nog vetat och ofta tänkt på,
att man äger ett fosterland och att man tillhör
ett folk, som är ett folk för sig och hvilket man
önskat och tilltrott en framtid och en historisk
mission, men jag har ändå aldrig förut så klart
150
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
