Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vi ha hållits för ljus, vi ha lagerkrönts, vår fram-
tidsbana har utstakats, men egentligen har nog
allt varit ganska meningslöst . . . jag har känt
det inom mig, ehuru jag icke tidigare förmått
klargöra det för mig själf. Jag har trott hvarken
på mig själf eller på andra. Finland är förloradt,
har man sagt, men det är lögn, lögn alltigenom.
Jag vet ännu icke, hvad jag skall göra, men det
vet jag ändå, att något skall jag göra!
— Det skola också vi, det skola vi alla!
— Ja, ja! Ack, om också jag skulle kunna
uträtta något, suckade Naimi.
— Hvem skall kunna motstå oss! En stor,
ädel, berättigad idé kan ingen motstå! Men det
måste då också vara en ädel idé!
— Men vår är det!
— Vi ha ju en sådan!
— Då skola världens mäktige ingenting
förmå mot oss, huru de än må anstränga sig.
— Hvarför skulle de göra det, hvarför skulle
de ens vilja det? Åtminstone ingen finne . . .
skulle verkligen . . .? Tror ni, att det kunde finnas
någon sådan? Då det är fråga om Finlands
framtid, om fosterlandets lycka?
— Utan motstånd, utan strid kommer det
icke att gå, men det är ju härligt att kämpa för
en idé, det är härligt också att, om så fordras,
falla, dö för den, sade Robert lugnt och fast.
— Men säg, Robert, säg, huru skulle någon
vilja . . . och af hvilken orsak? frågade flickorna.
152
I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
