Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allmogen själf, frambragt, men på denna klassiska
grund bygger ingen vidare ..."
Antero hade hela tiden tänkt på detta, dessa
ord hade oupphörligt ringt i hans öron. Nu
skulle han tala ut, nu skulle han framställa sin
idé, nu ville han höra, hvad de andra skulle
säga om den. Den hade under Snellmans tal
tagit allt fastare form. Man skulle skänka folket
icke allenast dess språk, icke allenast bildning,
undervisning och förbättrade lefnadsvillkor, man
skulle äfven återskänka det dess forna anda, dess
gamla kultur, som tagit sig uttryck i Kalevala, Kan-
teletar och Ordspråken. Denna kultur var visser-
ligen hednisk och dugde icke såsom sådan, den
måste renas och omsmältas i kristendomens för-
nyande, luttrande eld, en ny världsåskådning måste
skapas, en ny känslo- och idévärld, en ny ledstjärna
för hela världen, icke blott för Finland! På
samma sätt som de gamla grekiska templen för-
vandlades till kyrkor; på samma sätt som konsten
fick nya former, nytt lif af de gamla framgräfda
grekiska bildstoderna; på samma sätt som den
gamla klassiska andan med sin klarhet skingrade
den medeltida mysticismens töcken och kastade sitt
ljus in i människosjälens dunklaste vrår, så skulle
också vårt folks gamla kalevalavisdom sprida sitt
ljus genom mörkret, skänka nytt innehåll åt vår
kyrkas i former stelnade lära, fördrifva den dystra
pietismen, som ringaktade kunskap och vetande,
som icke var annat än en vrångbild af kristen-
155
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
