Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
domen, en återstod af den medeltida asketismen,
hvilken var lifsfientlig och såsom synd fördömde
den oskyldigaste fröjd lika väl som den högsta
kulturella blomstring . . .
Om detta talade Antero på kokkobacken mid-
sommarmorgonen vid soluppgången.
— Liksom dessa vattendrag, hvilka ur obe-
bodda ödemarkers sköte, genom milsvida skogar,
mellan sekelgamla furor strömma till dessa nej-
der, befruktande och bevattnande odlade stränder
och törstande ängar, på samma sätt skall vårt
folks kultur — förstår ni hvad jag åsyftar?
— Just så! — Bravo! utropade Lauri. —
Det är en storslagen, en härlig idé
!
Och äfven i de öfrigas ögon hade Antero,
medan han talade, läst, att han blifvit förstådd.
— Vi skola genast i morgon tala om din
idé för Snellman!
— Hvarför gjorde du det icke själf? Hvarför
framställde du den inte för alla — för Snellman
och Lönnrot?
— Huru skulle jag — jag har inte ordet i
min makt.
— Liksom inte ni skulle ha ordet i er makt!
sade Karin.
— Herr Hagman, hvarifrån har ni fått er
härliga idé? utropade Naimi.
— Vi skola börja läsa Kalevala för folket.
— Just så, detsamma hade också jag
tänkt.
156
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
