Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunna förstå mig så väl som du . . . Du kan
inte skratta åt mig, du kan icke se på mig kalit
ocii likgiltigt.
— Om du vill tala om för mig, hvad du
har på hjärtat, så vet du . . .
— Man vill rycka henne ifrån mig, ja, hon
har också redan blifvit ryckt ifrån mig! Jag vän-
tade, att jag skulle få råka henne här, att hon
skulle möta mig, men de ha sändt henne bort,
jag vet inte hvart, och jag vill inte heller fråga
dem om det.
Och i afbrutna, häftiga satser berättade nu
Lauri, att hon hette Hedda, att hon var en fader-
och moderlös flicka, att de hade vuxit upp till-
sammans, att han älskat henne redan från det
han var liten ... de hade gått tillsammans i
skriftskolan — Samma år, i fjol — han hade inför
altaret hemligt lofvat sig själf — och sedan också
sagt det åt Hedda, då de senaste jul voro ute på en
skidtur i månskenet — Just här gingo då skid-
spåren och här på vägen kysste jag henne —
jag kysste henne också en gång, då hon kom-
mit in i mitt rum — och jag vill hålla mitt ord,
om också Hedda inte fordrar det. Hon är lika
god och fin och ädel som hvilken herrskapsflicka
som helst, fastän hon har grofva händer, och
fast hon inte kan svenska och inte är bildad.
— Men just fördenskull är det som jag älskar
henne, och för att hon har ett finskt namn. —
Men jag skall finna henne, jag skall söka henne
164
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
