Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
emellan stannade de dock, och Otto besvarade
med höga rop skrålet på bron.
— Nå, se så — åh, låt dem — det tjänar
ändå inte till något — Antero, hör du, kom —
Lauri fattade hans arm och drog honom med
sig in på en skogsstig, som ledde genom präst-
gårdens hästhage, stannade plötsligt framför ho-
nom och frågade:
— Antero, har du någonsin älskat?
Antero hade, då de veko af från landsvägen,
undrat, om han möjligen skulle kunna tala med
Lauri om Naimi, och nu strömmade en varm och
Ijuf känsla af deltagande genom hans hjärta. Och
denna omotiverade fråga tycktes honom icke det
minsta märkvärdig eller obefogad, det var som
hade han liksom Lauri känt samma behof af att
få en vän och förtrogen.
— Nog har väl också jag någongång —
hur så?
— Men älskar du nu, just nu, säg?
Då Antero icke genast kunde svara, fortsatte
Lauri
:
— Jag vill inte veta hvem det är, inte hvar
hon är — endast det: älskar du nu?
Han trodde, att Lauri anat hans känslor, att
han ville visa sitt deltagande, och han stod just
i beråd att bekänna — men han sade likväl blott:
— Det kan ju nog hända, hur så?
— Då kan du förstå mig, om du vill. Jag
kände det inom mig, att ingen annan skulle
163
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
