Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
henne — ! Jag älskar i henne mitt folk, hela mitt
folk, som jag vill höja, lyfta ur dess förnedring-
stillstånd, skänka en ärad plats — förstår du, An-
tero, att man i enda människa kan älska ett helt
folk, en hel mänsklighet? Förstår du det?
— Jag skulle inte förstå det —! utropade
Antero med värme,
— Nå väl, då vet du —
De voro nu djupt inne i skogen, spången
tog slut, och ett sankt kärr utbredde sig inför
dem. Lauri vände om.
— Nu känner jag mig igen så lätt om hjär-
tat. Nu tala vi inte mer om den saken. — Och
han begynte plötsligt prata om annat, om Snell-
man, om Anteros idé — han beundrade sol-
uppgången — Men allt detta var fullkomligt lik-
giltigt för Antero, hvars tankar blott kretsade
kring Naimi ...
De skildes åt på prästgårdens gårdsplan, och
Antero kände sig en smula besviken öfver, att
Lauri icke frågat honom om något, icke visat nå-
got deltagande intresse för det, hvarom Antero
haft så god lust att tala ut.
167
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
