Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utbetalade honom lönen för detta, hvem skänkte
detta verk dess rätta värde? Knappast ens han
själf. Och om pappa icke varit en gammal kam-
rat till honom, månne ens han skulle hafva talat
om honom så som han talade på kokkobacken?
Och Robert tyckte sig med alla sina lysande vits-
ord och utmärkta examina vara en typisk represen-
tant för ofruktbar boklärdom och officiell akade-
misk kvasivetenskap, under det Lönnrot var en
nyodlare, en banbrytare, en såningsman i öde-
marken. Han själf var en snyltgäst, en parasit, den
andre en arbetsmyra, som byggde sitt folk ett bo
af gamla, torra barr, ett bi, som sög honung ur
skogsängarnas blommor. — Skulle han med ho-
nom våga tala om den idé, som begynt hägra för
honom under festligheterna i Helsingfors, hvilken
redan Snellmans ord i Kuopio gifvit fastare form
och hvilken nu vid kokkon allt mäktigare gripit
hans själ? Men han vågade ej störa Lönnrot,
som skref och bläddrade i sina papper och då
och då ur sin pipa utblåste ett rökmoln, som
långsamt sväfvade ut genom det öppna fönstret.
Slutligen samlade han ihop sina anteckningar och
lade dem tillbaka i ränseln, som stod på golfvet
invid hans fötter. Då han märkte, att Robert
ännu satt vaken, frågade han:
— Är inte unge herrn sömnig, det är väl jag
som håller er vaken. Men nu skola vi båda
täfla om sömngudinnans gunst — få se i hvilken
af oss hon finner största behag. Men det blir
170
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
