Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Men egentligen är det ingen nöd och ing-
en fara med vårt språk, det bevaras nog sådant
det är, om också ingen vårdar sig om det. Det
sköter sig själft. Men det finnes språk och dia-
lekter där borta i djupet af ödemarkerna, som dö
och förkväfvas och icke lämna ett spår efter sig,
lika litet som de fallande löfven. Det gör en
ondt om dessa fattiga släktingar, öfver hvilka ing-
en minnesvård blir rest, af hvilka ingen bild blir
kvar för eftervärlden.
— Hvad är det för dialekter och språk? —
frågade Robert dröjande.
— Bland annat är det vatjernas och vepser-
nas tungomål, hvilka främmande eröfrare förtryckt
och förtrampat, så att de icke mer ha mycken
lifskraft kvar — blott i ett par byar träffar man
ännu på dem — men snart skola de utträngas
också från dessa, och snart skall äfven lappen
förryskas, förfinskas och förnorskas.
— Förhåller det sig verkligen så?
— Räddas, hållas vid lif kunna de väl inte
mera, men väl kunde man ännu rädda deras
kvarlåtenskap från att gå all världens väg. Af
deras poesi återstår numera ingenting, men ur
språkets gömmor skulle forskaren kunna fram-
draga rika skatter. Det gör en ondt om dem, ja,
sannerligen.
— Fordras det stora förarbeten för bedrif-
vandet af dessa forskningar?
Robert kände inom sig, att af svaret på hans
172
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
