Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Allt var nu sä annorlunda än nyss . . .
Och denne Lauri — närde icke också han tomma
inbillningar och bedrog han icke sig själf?
Nej, nej, jag vill icke, jag får icke tänka på
detta sätt och tvifla på mig själf och alla andra . . !
Han reste sig, han ville icke låta sina dröm-
slott falla i spillror som så mången gång förut.
Han steg upp och fortsatte sin vandring. Han
kände sig trött och sökte en gräsvall, en ängsvrå
i skydd af en gärdesgård, där han skulle kunna
lägga sig att hvila. Han slog in på den väg,
på hvilken Helanders föregående kväll vikit af.
Landsvägen ledde genom en skog och inom kort
skars den af en smalare körväg. Denna slingrade
sig längs ett näs, en smal, buktande ås, som på
båda sidor omgafs af vatten. En byggnad reste
sig framför honom. Nu märkte han, att det var
Honkaniemi, som han, då han kom, sett från sjön
och där roddaren sagt att Helander bodde. Det
hade varit hans föräldrars första hem, då de voro
nygifta, innan de flyttat till Korpivaara. Men
då var det ju också hans födelseort.
Prästgården stod på en jämn plan. Karaktärs-
byggningen, visthusen, stallet och fähuset bildade
tillsammans en sluten fyrkant, från hvilken endast
en port ledde ut till vägen. Där voro redan
människor vakna, och på gårdsplanen såg han
gråklädda kvinnor, liknande nunnor, röra sig,
bland hvilka han också igenkände den gamla
värdinnan från Rajavaara. Gården var en afstängd
178
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
