Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig! Om hon skulle visa sig där på vägen,
säga till mig, själfmant, oförberedt: — „Kom,
låt oss gå!" — „Hvart?" — „Till kokkobacken,
vi sätta oss där och betrakta utsikten!" — Få-
fängt hopp!
Plötsligt såg Antero Karin lifslefvande fram-
för sig, han såg hennes ögon, mörka, djupa och
stora, se på honom. Ofta, då han i dag sökt
Naimi, hade han sett Karin och det skygga, spör-
jande uttrycket i hennes blick. Deras röster lik-
nade hvarandra till den grad, att det var nästan
omöjligt att skilja dem åt.
Det var ändå lättsinnigt af Lauri att svänga om
med Naimi här på kyrkbacken och dansa med
henne ända upp till trappan. Och huru hade
Robert kunnat säga, att varnandet mot drycken-
skap och slagsmål var något, som icke tillhörde
oss, utan endast Helander? Hvad månne Raja-
vaara-bonden och den gamla värdinnan hade
tänkt, då de sågo herrskapet på prästgården,
prosten själf icke undantagen, på helgdagskvällen
tåga förbi kyrkan under skrammel med spjäll
och grytor?
Tvenne skilda världar, tvenne skilda folk!
Hvad förstodo dessa andra af vår entusiasm?
Och hvad visste vi om deras behof och förhopp-
ningar? Deras verkliga behof? Hvad månne
ens Snellman visste? Far hade förstått dem och
de honom, därför älskade de honom också så
högt.
12 177
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
