Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
största till den minsta voro klädda i dräkter med
skört.
— Hör du, du får inte skratta så högt, att
de märka det.
— Men de se så oerhördt löjliga ut!
— Jag tycker inte, att det är något att skratta
åt, det är snarare mycket sorgligt.
— Tänk, om också Hanna —
— Hvad menar du?
— Åh, jag skämtade bara!
Då de trädde ut genom kyrkogårdsporten,
mötte de på landsvägen Naimi.
— Har posten redan kommit? frågade pro-
stinnan.
— Nej, svarade Naimi, jag kan inte förstå
hvar den dröjer.
— Jaså, det är du som nu sköter om posten,
smålog professorskan menande.
Men i detsamma hördes från bron ljudet af
en kurirklocka, och Naimi vände tillbaka till präst-
gården med prostinnan.
— Jag skall nog taga emot posten, sade
modern.
— Nej, nej, jag skall nog . . .
Karin och Anette blickade efter Naimi och
logo betydelsefullt.
— Låt oss gå och läsa grafinskrifterna, före-
slog professorskan, de kunna ibland vara så ge-
nomkomiska.
Plötsligt uppenbarade sig Lauri framför dem,
192
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
