Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och undvikande Anteros blickar slöt han sig till
Anette. Han räckte henne en blomma, hvilken
hon leende mottog och fäste vid sitt bälte. Karin
kom att gå bredvid Antero. De talade om ett
och annat, men Antero kunde icke lösrycka sina
tankar från frågan, hvarför Naimi skyndat bort
och hvarför flickorna sett efter henne med ett så
menande småleende.
Då Antero på nytt trädde in i kyrkan, slog
det honom med förvåning, att allt tycktes liksom
förändradt och förbytt. Bänkarna voro upptagna
till sista plats, en ljudlös stillhet härskade i temp-
let, och allas spända uppmärksamhet var riktad
på predikstolen, i hvilken Helander just sti-
git upp.
I predikstolen gjorde han ett helt annat in-
tryck än för en stund sedan framför altaret vid
sidan af prosten. Hans gestalt tycktes hafva
vuxit, han stod med högburet hufvud, säker och
själfmedveten i sina rörelser, då han öppnade
och slöt sina böcker och då han lade bort dem,
efter det han uppläst texten och bönerna. Hans
yfviga, uppstrukna hår, genom hvilket han allt
emellanåt förde sina fingrar, liknade en vajande
hjälmbuske. Hans röst, hvilken visserligen hvar-
ken var stor eller stark, trängde likväl till de av-
lägsnaste vrårna af kyrkan. Han talade fritt, utan
att se i några papper, och hans blick var lik hans
röst — den nådde öfverallt, den träffade sträng
och betvingande alla, höll hvarje åhörares upp-
13 193
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
