Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han gick, och herrarna sågo skrattande efter
honom.
— Nå, nu fick bror se det finska folkets
store profet, sade prosten till Snellman.
— Han verkade — huru skall jag säga —
litet svagare än jag hade väntat.
Naimi, Karin och Anette hade blott bidat ett
lämpligt tillfälle för att tala med Snellman om
den sak, som de föregående afton, ännu ef-
ter det de lagt sig, med lifligt intresse afhandlat
och diskuterat. De hade funderat och planerat,
huru allt skulle ordnas och inrättas och hvilka som
skulle kallas. — Skulle man kalla enhvar som hade
lust? — Eller blott ungdom? — De gamla skulle
helt säkert känna sig något främmande. Antag-
ligen skulle det öfver hufvud skrattas åt alltsam-
mans och hela företaget anses löjligt. Nej, nej,
det skulle icke blifva något af! Men det måste
dock blifva något af!
Med armarna kring hvarandras lif vandrade
de kring gården, än veko de af på strandvägen,
än gingo de ner i trädgården, afvaktande den
stund, då de skulle kunna lägga beslag på Snell-
man.
— Gå du, Naimi, gå nu strax, innan pappa
igen för bort honom någonstädes!
— - Vi tala inte ett ord med någon om denna
•sak, ifall han förkastar förslaget. Det kunde vara
ledsamt för Antero, sade Karin.
216
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
