Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Prosten hade nu förevisat det gamla pörtet,
som alltid visades för främmande, hvarvid också
alltid anekdoten om Lönnrot berättades.
— Kunde vi få lof att tala med herr rektorn
om en sak. — Ack, den kommer helt säkert att
förefalla er förfärligt löjlig, men —
De förde honom med sig till trädgården,
placerade honom på en gräsbänk mellan tvenne
gamla björkar och omtalade för honom sin af-
sikt att om söndagskvällarna i den gamla stu-
gan föreläsa Kalevala för folket — för att allmo-
gen skulle lära känna våra förfäders gamla vis-
dom och världsåskådning. Kanske kunde de,
kanske ginge det an, att de på samma gång sjöngo
och spelade kantele? Eller också läste någon
annan finsk bok? — Ack, säg nu, är detta myc-
ket, är det förskräckligt dumt och löjligt?
Och darrande af otålighet och oro, bidade
den af sin idé entusiasmerade Naimi sin dom.
— Jaha, ja-a, sade Snellman med ett välvil-
ligt, belåtet uttryck i sina ögon. Det är utan
tvifvel en god idé, en vacker, ja, till och med en
nyttig idé, men den kunde en smula — huru skall
jag säga — utvidgas och fullständigas.
— Åh, hvad jag är glad öfver, att ni inte
genast helt och hållet förkastar den — jag var
så rädd för det — ack!
— Säg, på hvilket sätt skulle den utvidgas? frå-
gade Karin. Vi ville så gärna göra något för folkets
bästa, hvad som helst, om vi blott rätt visste huru.
217
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
