Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Medan vi, män, tänka och grubbla och
teoretisera samt drömma stora och vackra fram-
tidsdrömmar, så har ni, kvinnor, snabba och raska
som ni är, redan hunnit gripa verket an — så
går det alltid. Men vi skola nog snart också
gifva gossarna arbete — de få författa läroböcker!
— Men ännu tala vi inte om detta för någon!
— Nästa jul kommer jag för att inspektera
er skola.
— Välkommen, välkommen!
Man hörde Lönnrots röst bakom buskarna:
— Där ha vi dig nu, jag har sökt och sökt.
— Han trädde fram tillsammans med Robert. På
Roberts kinder brann en skär rodnad liksom på en
bröstsjuks, hans ögon strålade liksom med feber-
glans, men hans ansikte lyste på samma gång
af lycka.
— Här sitter du nu „fången ibland fagra tärnor,
snärjd i långa lockars snaror," skämtade Lönnrot.
— Slå dig ned, slå dig ned! uppmanade
Snellman sin vän.
— Jag har väl knappast mer tid till det, jag
måste begifva mig af nu.
— Jaså, ja, jag måste väl göra detsamma!
— Hvad? Bort? Nu redan? ... — och i flic-
kornas tonfall låg en så oskrymtad bedröfvelse och
en så komisk förtviflan, att Snellman och Lönnrot
på samma gång måste skratta och känna sig rörda.
— En ny värld har öppnat sig för oss, en ny
värld, hviskade Naimi till Robert.
219
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
