Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Så också för mig!
Det blef stor uppståndelse, då prosten
fick höra, att gästerna verkligen ämnade begifva
sig af.
— Nå, men inte skall ni väl resa om natten?
— Det är så svalt och skönt att vandra un-
der natten, sade Lönnrot.
Och Snellman sade sig också föredraga re-
sor nattetid.
Inga öfvertalningar hjälpte. Lönnrot vandrade
med ränsel på ryggen mot Korpivaara. Robert
anhöll att få följa honom ett stycke. Snellman,
hvars väg ledde åt motsatt håll, ledsagades af
flickorna och den öfriga ungdomen ända till bron,
„ suckarnas bro", där så många afskedstårar fällts
vid skilsmässan från kära och afhållna gäster.
Och med ens var allt tyst och stilla på präst-
gården; blott de gamla voro hemma. Prosten
satt i sitt rum och läste tidningarna, som kommit
med dagens post. Professorn var allt fortfarande
sysselsatt med brefskrifning. Professorskan hade
tagit plats i salen, där hon satt i gungstolen och
läste. Professorn gick genom rummet, de sam-
talade några ögonblick hviskande med hvarandra.
Så inträdde professorn med sitt bref i handen i
prostens rum och vandrade några slag öfver
golfvet.
— Tycker du verkligen, att jag borde inbe-
rätta det skedda för domkapitlet? frågade prosten,
220
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
