Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under lifligt samtal komma från detta håll, och
han styrde i stället sina steg mot stranden. Han
hade icke nu lust att möta de unga. Det var
något, som tryckte och bekymrade honom. Hade
han icke mer oförbehållsamt bort visa svågern,
hvad han tänkte om hans handlingssätt — att hans
afsikt innebar en föraktlig nedrighet. Brefvet inne-
höll såväl färgläggningar som förvrängningar.
Det var möjligt, att de nu beslutit begynna den
sista förföljelsen mot Snellman. Många tecken
hade tydt därpå. . . Snellman hade ju nog
också kunnat vara en smula försiktigare. Det
kunde ju nog hända, att mycket i hans skrift-
ställeri och uppträdande kunde blifva vapen i
händerna på dem, som ville vårt lands fördärf,
och att det för fosterlandets lycka hade varit nöd-
vändigt, att han i någon mån sökt behärska sig.
Men kanske skulle allt blifva vid detta. Svågern
var retad, han är nu en gång för alla en krång-
elmakare, som alltid måste hafva något att in-
trigera om. Han är nu uppbragt i anledning
däraf, att han känner, att han har ungdomen
emot sig också här, där den alltid tidigare lyss-
nat till hans visdom, om också icke med någon
entusiasm, så åtminstone med tillbörlig vördnad.
Firandet af Snellman och Lönnrot uppfattade han
naturligtvis såsom en opinionsyttring mot honom
själf. Men jag orkar verkligen inte ständigt krusa
för alla hans svagheter.
Prosten undersökte nu sina metspön, som
224
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
