Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
långa och smidiga stodo uppställda mot nothu-
sets gafvel, men han kunde icke frigöra sina
tankar från den sak, som vållade honom förargelse.
Då påminde han sig Helanders predikan.
Det kom som en befrielse från detta andra. Ja,
nu hade det verkligen gått för långt; hvad detta
angick hade svågern rätt. Det kunde icke förblifva
obeifradt. Här måste vidtagas nödiga åtgär-
der. Jaså, biskopen hade uttalat sin förvåning
öfver hans efterlåtenhet mot de väckta. Det var
kanske ändå nödvändigt att anmäla saken för
domkapitlet — att säga endast rena sanningen,
ingenting annat — relatera saken sådan den var,
utan tillägg och färgläggningar.
Det var en lugn kväll — foreller och laxöringar
hoppade i lugnvattnet nedanför forsen . . .
— Innan jag företager mig något annat, må-
ste jag måhända ändå först vända mig till ho-
nom med en sista, sträng varning.
. Belåten öfver att han fått anledning att upp-
skjuta den obehagliga saken, ropade han till
smågossarna, som lekte i trädgården:
— Kom och meta, gossar!
Det var ju kanske nog en smula opassande
för en prost att begifva sig ut på fiske en helg-
dagsafton, men denna dag hade varit så tung
och tröttande . . . Om blott människorna icke
kifvades och bråkade och krånglade så förfärligt,
utan lefde i frid och endräkt och försökte förstå
hvarandra.
15 225
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
