Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och efter en stund satt prosten i sin båt strax
nedanför fallet och drog upp den ena sköna
fisken efter den andra och hade totalt förgätit alla
denna dags bekymmer och förargelser.
Flickorna hade, efter det de följt Snellman,
på hemvägen omtalat sina skolplaner för de unge
männen och vunnit deras gillande och bifall. Till
och med Risto ansåg, att idén var god och prak-
tisk och något helt annat än hvad Antero åsyftat.
Ristos sätt förtröt en smula flickorna. Det
var då verkligen förvånande och märkvärdigt,
hur han alltid kunde störa . . .
— Kom hit, magister Hagman, låt oss gå hitåt.
— Er idé kommer nog också att förverkligas!
— och Naimi förde dem alla med sig till träd-
gården.
I detsamma hörde man musik från det
öppna salsfönstret. Först var spelet famlande
och trefvande, så småningom tilltog det i säker-
het och fördjupning — men det var, som hade
det aldrig vågat sig öfver en viss gräns, det åter-
vände ständigt liksom med våld till samma tema
— än var det fantasier, än gamla, bekanta toner
som väfts samman — känsliga^ och personliga —
men på samma gång föreföll det, som skulle den
spelande själf redan hafva lämnat bakom sig och
gjort sig fri från dessa känslor, hvilka nu blott
runno henne i hågen.
— Hvem kan det vara? hviskade man. —
226
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
