Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
knapp, band, skoplaggens glans . . . och icke
blott hos sina egna utan också hos gästerna.
Antero, som icke hade några andra kläder
med sig än sin reskostym, fick låna Roberts
bonjour och blankläderskängor, i hvilka han före-
föll någorlunda passabel, och Ristos byxor hade
blifvit pressade, och båda hade fått rena, hvita
halsdukar.
Naimi var alltid fin och nätt, det kunde ing-
en opartisk neka till, Karins röda sjalett klädde
henne så väl, att hon nu i moderns ögon var
nästan, ja, nästan vacker — åtminstone i jämfö-
relse med lagmannens flickor. Lauri tog sig rik-
tigt prydlig ut i sina nya kläder från Helsingfors —
åt honom, liksom åt hans far, passade för öfrigt
nästan hvad som helst. Anette, som på mosterns
begäran gifvit kusinerna den sista polityren —
genom att knyta om en rosett, genom att en
smula förändra garnityret på en halmhatt — fäste
till slut i Lauris knapphål en nyss utsprucken ros,
som klädde honom alldeles utmärkt, och vid sin
egen barm ett knippe blåsippor. Man kunde
icke tänka sig en ståtligare gosse och en mer
förtjusande flicka. — Hvilket vackert par! — och
prostinnan smålog belåtet och drog en lättnadens
suck, då hon tänkte på Hedda, som nu tycktes
vara fullkomligt glömd. För alla de andra gos-
sarna hade Anette en blomma, men ej för den där
Risto. Han hade verkligen af sig själf bort märka
något och icke alltid hänga efter henne. Naimi
233
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
