Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det hade icke kunnat komma i fråga att röka
i „hennes nåds" närvaro, ännu mindre i hennes
eget rum, men god sed i huset bjöd, att herrarna
drogo sig tillbaka till värdens rum, först efter det
värdinnan gifvit dem lof därtill.
I förbifarten stannade Antero för att bese den
stora salongen, hvars väggar voro fulla af gamla
porträtt. Officeren och en af döttrarna kommo
för att förevisa dem för honom. Det var famil-
jens förfäder, lagmannens på den ena väggen och
lagmanskans på den andra, en skara ämbetsmän
och krigare i många släktled alltifrån trettioåriga
krigets dagar.
— Hela vårt lands historia, eller rättare sagdt
Sveriges historia, ty vi kunna ju inte säga, att vi
haft någon egen historia — åtminstone inte efter
det vi lösrycktes från moderlandet, förklarade of-
ficeren.
Antero betraktade ansikten, dräkter och ut-
märkelsetecken, hörde namn och årtal, utan att
likväl något fäste sig i hans minne — han följde
med sina ögon Naimi och den andra af lagman-
nens döttrar, hvilka gått in i ett litet rum, som
gränsade till salen. De tycktes tala om någon
gemensam hemlighet, och lagmannens dotter tog
Naimi om lifvet och kysste henne.
Antero stod vid dörren till kammaren, och
hans uppmärksamhet var riktad på ett porträtt,
som hängde alldeles invid dörrposten.
— Hvem är det?
16 241
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
