Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ja, det är han . . ,
— De finska folkvisorna äro så underbart
vackra. Jag förstår visserligen inte orden, men
melodierna äro så melankoliska och gripande.
Jag skulle så gärna en gång vilja höra kantele-
musik — du kan ju spela, Naimi — du måste
ändtligen någon gång komma hit med din kantele.
Hon ville säga alla någon vänlighet och ar-
tighet. Hon lyckönskade Robert till hans lager
och inneslöt i denna lyckönskan äfven Antero
och Risto, hon gratulerade Lauri till hans lyra
och prostinnan till hennes söners framgång — för
alla och om alla hade hon ett vänligt ord. Det
blef tal om Paavos besök i prästgården och i
sammanhang därmed om de väckta.
— Jag förstår mig verkligen inte på dessa
dystra och sorgsna människor, de göra stundom
ett nästan skrämmande intryck, då jag ser dem
komma emot mig som hemska spöken . . .
— Ja, sannerligen . . . skrämmande — det är just
det rätta ordet, skyndade sig prostinnan att instämma.
— Men min man säger ändå, och han kän-
ner folket bättre än jag, att hvad redlighet och
pålitlighet vidkommer . . . han skulle när som
helst utan ed kunna höra dessa pietister som
vittnen, och han skulle icke ett ögonblick tvifla
på deras ord — inte sant, min vän?
— Jo visst!
— Kanske du nu ber herrarna in till dig för
att smaka på punschen och röka en cigarr.
240
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
