Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ja, är han inte ståtlig! utbrast lagman-
skan — hvilken gudomlig hållning, hvilken ma-
jestätisk blick!
Hon beundrade allt — Snellman, Lönnrot,
kejsar Nikolai — allt i samma andetag. — Och
plötsligt stod något klart för Antero — det var
som hade en förtrollning brutits.
Då alla samlade sig kring officeren för att
betrakta kejsarens porträtt, som han höll i sin
hand, begagnade sig Antero af tillfället och gick
ut på verandan, dit han sett Naimi och lagman-
nens dotter begifva sig. Han såg dem med ar-
marna slingrade kring hvarandras lif vandra af
och an i trädgården. — I dörren stodo Ingrid och
Otto under muntert samspråk.
— Nå, och hvad lärde du dig där i Stock-
holm? Franska och all världens finess och elegans?
— Jag började strax gå i väfskola! skrattade
Ingrid, så att hennes hvita tänder glimmade. Otto
brast också ut i skratt, och äfven hans tandrad
lyste.
— Och så knypplade du spetsar?
— Nej, jag väfde dräller! — och igen skrat-
tade de båda.
— Får det inte lof att vara ett glas punsch,
magister Hagman? sade officeren, som kom ifrån
salongen. — Otto, får det lof att vara?
Ingrid blef plötsligt allvarsam.
— Nej tack . . . nej, jag tror inte, stammade
Otto.
243
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
