Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I lagmannens rum presenterades Antero för
kronofogden och befallningsmannen, hvilka, båda
i full uniform med blanka knappar på bröstet och
nackarna styfva af de ofantliga halsdukarna, som
räckte ända upp till hakan, sutto i hvar sitt hörn
af den rymliga gamla skinnsoffan. Kronofogden
var lång, mager, mörklätt och stel, befallnings-
mannen kort och fet med runda, utstående
ögon, hvilka hade en egendomlig punschglans
och hvilkas blick var lurande och orolig. Krono-
fogden rökte betänksamt sin cigarr och utblåste
röken mellan sina tunna läppar i fina ljusblå ring-
ar. Befallningsmannen sög sin egen stora pipa,
hvars rök bolmade i stora moln. Vid dörren
sutto några tvifvelaktiga herrar, synbadigen tings-
skrifvare, i en smula slitna dräkter. Prosten hade
tagit plats i gungstolen. Lagmannen satt vid sitt
skrifbord och drack vid Anteros inträde honom
till.
Det afbrutna samtalet fortsattes ånyo:
— Det kan nog vara som ni säger, herr lag-
man, yttrade Risto, att det finska språkets insät-
tande i sina rättigheter skulle hafva till följd att
svenskan åsidosattes, och att svårigheter, ja, till
och med faror skulle uppstå, men dylika synpunk-
ter måste likväl vika för en sådan uppenbar orätt,
att landets hela rättsvård, att all administrativ och
öfrig offentlig verksamhet försiggår på ett språk,
som den öfvervägande delen af vårt lands befolk-
ning icke förstår. Finland torde nog vara, ja, är
244
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
