Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han yttrade detta med fasthet och eftertryck
och tycktes tala af djupaste öfvertygelse.
— Och hvarför icke?
Den ton, i hvilken Risto sade detta, var
fullkomHgt blottad på höflighet och uttryckte ing-
en som helst lust att taga reson eller lyssna till an-
tagliga skäl eller hålla till godo med förklaringar.
Lagmannens panna förmörkades af ett lätt
moln och hans ögonlock höllos några sekunder
längre än vanligt slutna, innan han lugnt och
värdigt gaf sitt svar, liksom för att visa, att han
noga öfvertänkt dessa frågor och var fullkomligt
öfvertygad om sin ståndpunkts hållbarhet.
— Det svenska språket är vårt enda värn,
sade han, vårt gamla fäste, bakom hvars murar
det icke blott medgifvits oss, utan också besvu-
rits och högtidligt tillförsäkrats oss rättighet att
lefva vårt särskilda lif. Tiden tyckes vara sådan,
att vi äro tvungna att bevara det gamla, därför
att det är gammalt, ty i våra dagar fruktas intet
så mycket som omhvälfningar, ja, till och med
de minsta förändringar. Vår skyldighet mot oss
själfva och vårt folks framtid är att åtnöja oss
med hvad vi hafva, lefva i frid, afskildhet och
stillhet och låta världen tro, att vi, såsom vi
också .öfver hufvud äro, äro belåtna med hvad
vi äga, och att oss vederfarits en stor gärd af
nåd och rättvisa, då vi fått hvad vi fått. Be-
gynna vi däremot yrka på nydaningar, föränd-
ringar och reformer, så skall det för det första
249
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
