Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15.
Antero hade bort fara till sin syster. Allt
emellanåt såg han för sig hennes sorgsna och
spörjande, nästan brinnande ögon. Han hade
sett henne begifva sig bort, sett hennes båt af-
lägsna sig allt längre och längre från stranden,
— en gammal kvinna rodde i fören, hon själf
satt i aktern och styrde, handterande styråran en
smula ovigt. Midtelbänken var tom, och det le-
diga andra årparet tycktes liksom afsedt för
honom.
Han hade lofvat komma snart, och nu hade
han bort fara.
Men då han rörde vid den strängen, väckte
det en storm — en angenäm storm! — af mot-
sägelser på alla håll... Tala inte om den saken!
Hvad var det för prat, på inga villkor! Alla uppma-
nade honom att stanna — prosten, prostinnan,
gossarna, Karin. Den enda, som icke sade något,
var Naimi. Hon tog öfver hufvud under dessa
dagar mindre än vanligt del i det allmänna sam-
talet, hon satt och virkade spetsar, smålog stun-
dom för sig själf, då hon höll upp sitt arbete
mot dagsljuset eller slätade ut det öfver sitt knä,
262
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
