Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
domen pånyttföda folket? Voro också de öfrigas
sträfvanden lika värdelösa som hans egna hade
varit, lika sväfvande och rotlösa?
Och Antero sade, att han icke kunde förstå,
huru de, dessa andra, kunde vara så glada och
belåtna, så lugna och säkra. Men de skrattade
åt hans lättleddhet och begynte öfverbevisa honom.
— Du lät då verkligen honom imponera på
dig? Men han tror sig ju alltid skåda djupare,
alltid förstå saker och ting bättre än någon an-
nan. Alltid kommer han fram med något „om"
och något „men". En sådan där gammal trädgårds-
mästare som styr och ställer i sina förfäders träd-
gård, som sår och vattnar dess blomstersängar, men
lämnar sina egna åkrar vind för våg. Svårighe-
ter, strider? Men låt oss strida, låt oss öf-
vervinna svårigheterna! Hvad säger Snellman?
Att blott en ny generation, vi — det är vi som
skola göra det, inte de! Icke med deras bistånd,
utan trots deras motstånd ! Du skall få se, det skall
blifva en glädjens dag och våra ögon skola se
den gry! Läs, klentrogne, läs igen, Thomas,
hvad Saima säger! Det är för dig, det är för
lagmannen, det är också för flickorna, rörande
deras skola — för oss alla! — Och jag säger
dig — de talade hvarandra i munnen, Robert,
Lauri, Risto — vi behöfva inte bry oss om nå-
got annat, inte tänka på något annat, inte be-
kymra oss — ty vi ha rätt och framtiden till-
hör oss!
265
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
